Tänker på programmet på tv4 igår, "mamma byter bo", det som etsade sig fast och som jag irriterade mig på var att hon som bodde på landet tyckte att hon skulle offra allt till sina barns fördel att man som vuxen inte skulle prioritera sina egna intressen..? Hm...
Nu ska man ju inte vara extrem åt något håll anser jag, men nog sjutton behöver man väl göra lite eget och sånt man tycker är roligt?? Hur gör ni andra mammor?
Jag ger ju massor av tid till mina barn tycker jag, jag är ju hemma många timmar med dem, men försöker också få dem att sysselsätta sig själva så långt det går och håller mig på sidan om och gör undan hushållssysslor medan dom är med o vakna. Jag ger mig sällan i kast med dammsugaren, bakningen eller så då dom sover, storstädar gör jag en gång i veckan o då sover S o Ar i parken, det är undantaget. Sedan tycker jag det är viktigt att man hjälps åt på många sätt och att alla behövs i ett hem. Hur ska barnen annars känna att just dom behövs och har en mening/plats här i livet?
Egen tid behöver jag, kanske mer än andra ?? Just nu och senaste året så ägnar jag den åt att träna. Tränar delvis för min egen skull då men också som jag skrivit förut, för mina barns skull. Jag vill inte äta blodtrycksmedicin som jag var tvungen ett tag, jag vill inte ha värk i min högra axel (som jag får då jag inte tränar) och jag vill vara pigg och frisk ( som jag oftast är numera) och leva länge o finnas för dem.
Jag får ibland dåligt samvete då jag åker iväg ( men bara ibland) för visst hade vi kunnat göra ngt på kvällen hela familjen istället men just nu prioriterar jag så här. Tränar 2-3 gånger i veckan och till det går det således ungefär 5½ h i veckan jag är utanför hemmets väggar. Dom får istället oftast vara med sin pappa denna tid, han är ju annars på jobbet deras övriga tid. Skulle jag jobba heltid vet jag inte hur jag hade prioriterat, kanske hade jag åkt efter att dom lagt sig då?
Snart blir det dock vår och då går min egentid mycket åt att ligga i trädgårdslanden :), avkopplande till tusen! Nå hur gör ni andra? vad pysslar ni med? eller ger ni all er tid till barnen/barnet?
4 kommentarer:
Allt har sin tid. Just nu blir det av naturliga skäl att jag ägnar mycket tid åtminstone till Frej. Men jag tycker precis som du att man måste få ha egen tid. Man kan inte fullständigt leva för barnen för då tillintetgör (heter det så?) man sig själv. Just nu har jag lite panik och det känns stundtals som att jag är i husarrest om kvällarna (Patrik är ofta borta på kvällarna nu för tiden iom hockey-slutspelet, men det lugnar sig snart). Men om jag får välja egentid så gör jag som du - tränar (promenerar, joggar eller styrketränar) eller hälsar kanske på en kompis. Kram kram
Jag håller med dig i allt du skriver. Klart du är värd den lilla egentid du tar dig! Jag ägnar också barnen mycket tid, då vi är hemma eller är med dem på aktiviteter. Men för att orka med allt och för att vara en bra förälder så tror jag man måste få ha egen tid också. Jag sjunger i kör och är iväg på övning en kväll i veckan och varannan söndag em. I övrigt är det promenader om kvällarna som jag går iväg på och "tjejmiddag" en gång i månaden. A spelar schack på vintern och golf på sommaren(iofs med Edwin). Jag är i alla fall evigt tacksam att vi är två som tillsammans har ansvaret för barnen och att vi ger varandra möjlighet till egentid.
Kram till dig och din familj!
Det är jätteviktigt med egen tid, annars blir man bara en sur gnällspik. Jag har alltid stått på mig när det är något jag verkligen vill göra (utom att utbilda mej till barnmorska, för det tar så länge...) Sen går det ju förstås i perioder hur man kan ta sej tiden, t ex när mannen i huset har vår- och höstbruk blir det ju sämre med det. Jag är väldigt dålig på att ordna barnvakt för egen tid, gör det helst om det är "av nöden". Jag tycker det är jätteviktigt att barnen lär sig sysselsätta sej själva, därför pysslar jag också med vardagssysslorna så gott som hela tiden. Det är tyvärr en av nackdelarna med dagis (som jag annars absolut gillar) att barnen blir lite vana med att aktiviteter ordnas åt dem, eller att någon hittar på vad som ska göras för stunden. Sen är det naturligtvis viktigt att man försöka göra något tillsammans med dem också, men inte hela tiden. För min del blir det mera att vårda själen än kroppen eftersom jag håller på med mitt föreningsliv och körsången. Samt läser massor i perioder. Jag är för lat med kroppen, men det har du hört förut :)
jag tänkte på samma sak då jag såg programmet. visst: barnen måste få tid, absolut. men jag är ingen lekmamma. gör jag något med barnen så är det läsa böcker, rita eller lägga pussel. och så klart, delaktighet i "arbete". leka får de göra med kompisar eller syskon. jag har väl lite inspirerats av anna wahlgren, för jag tycker det stämmer som hon skriver om vuxna som måste arbeta. och barnen måste lära sig att arbeta och vara delaktiga i hemarbetet.
egentid har jaf mindre av just nu och det tär. man behöver det annars blir man sur o grinig och jag är ingen vidare glad mamma just nu. men bara astrid blir lite lugnare med sitt sovande kan jag ta min egentid: trädgård!
sköt om er!
Skicka en kommentar