Dag 30 – Ett sista ögonblick

Svårtolkad rubrik kanske..
För mig är ett sista ögonblicke när man dör.

Jag är hittills rätt förskonad från det, men vet att det kommer att komma dagar då vi mister dem som står oss nära och som vi älskar här.
Tills dess får man vara tacksam (det är jag) över att ha dem kvar! <3

Dag 29 – Mina ambitioner

Ambitioner måste man ha tror jag, vad jobbar man annars efter? vad vill man ha i livet i framtiden?

Jag vill vara en glad människa och mamma som kan hjälpa mina barn att komma vidare i livet och må bra och trivas med sig själva.

Jag vill också vara en god medmänniska (som det så fint heter ;)), jag trivs som allra bäst då jag kan vara till hjälp och stöda någon som tex är i en besvärlig situation.

Har också ambitioner att trivas med det liv jag lever och om den dagen kommer att jag inte längre gör det, så ska jag se till att göra en förändring.
Om det sen betyder studier, byte av jobb eller annat så må det vara, men livet är alldeles för kort för att man ska vantrivas, det går inte i repris som det också lär heta :).

Kortsiktiga enkla ambitioner har väl alla, men dem tänker jag inte tråka ut er med :).

Dag 28 – Det här saknar jag

Tid, jag saknar alltid mer tid!

Vill ha mer tid för allt. Tiden går så fort. Alla som inte har större barn kan inte fatta hur fort det verkligen går allting..

Själv tittade jag på dem som jag visste hade tonåringar då mina grabbar var små o konstaterade att det sku ta läääänge innan jag själv satt där med tonåringar. Och vet ni vad ,det gick hur fort som helst.På riktigt. Snart har jag 2 tonåringar, om bara 1½ år.

Materiellt saknar jag eg inget. Grejer och prylar är sällan min grej så. Jag vill ha lite nya gardiner ibland bara så är jag rätt nöjd ;).

Dag 26 – Mina rädslor

Rädd, det är även jag ibland. Speciellt då över att mina barn ska bli sjuka, allvarligt sjuka. Jag tror att det är alla föräldrars rädsla.
Jag är också rädd att barnen inte ska hitta "livets mening" och att det ska gå snett någonstans.
Jag är också rädd för att världen ska bli så nersmutsad att vi inte längre kan bada i havet eller vistas ute i naturen på det sättet som vi gör nu.
Kärnkrafts olyckan som skedde 1986 minns jag rätt mycket men givetivs med ett barns ögon. Det är jag rädd att ska hända igen http://sv.wikipedia.org/wiki/Tjernobylolyckan

Sen är jag paniskt rädd för möss och råttor, löjligt jag vet!

Dag 25 – En första

En första!

Tja hur tolkar man det? Jag är nog så insnöad (Haha :P) att jag tänker på mitt första graviditet/barn då :). En första graviditetssticka, den första jag använde!

Min äldste och förstfödde son som jag fick då jag var blott 21 år gammal. Inte mycket jag visste om bebisar och graviditeter då jag plussade på stickan. Planerad var han definitivt men mycket visste jag inte (tur är väl det :D)!

Minns jag satte mig med läkarboken i högsta hugg bara minuter efter jag plussat :). Den pirrande känslan jag hade i magen då slår inget annat. Visst har det känts liknande de andra gånger jag testat positivt men inte helt på samma sätt som då.

Idag är han redan en stor 13 åring <3 :).

Dag 24 – Det här får mig att gråta

Jag gråter inte ofta men det händer, speciellt om jag är trött.

Gråter om jag blir tillräckligt trött på barnen tex, om det bara är bråk och nojs hela tiden, först blir jag arg och tillslut gråter jag (i undantagsfall). Dock hjälper tårar mycket bättre än ilska på mina barn..

Gråter också av sånt på tv som alla andra gör, barn som föds och folk som gifter sig!

Dag 23 – Det här får mig att må bättre

Jag vet hur det känns att må riktigt dåligt, den erfarenheten kan jag inte helt bestämma mig för om jag tycker var värd den erfarenheten det gav.. men nåja det är som det är.
Men det som fick mig att må bättre då var följande:

-folk som bryr sig då man berättar hur man mår, som hör av sig o bara frågar, hur ÄR det idag?
-fysisk träning
-rutiner som gör att man känner sig normal
-ha saker att se fram emot, enkla saker som inte kräver så mycket energi, fika på stan, köpa en ny tröja, utelek med barnen etc.

Allt detta gör mig fortfarande på bra humör och jag gillar allra mest att jag har en omgivning som bryr sig, som vill mitt och min familjs allra bästa. Speciellt min äkta hälft :) <3 vad gjorde jag utan honom?

Dag 22 – Det här upprör mig

Barn som far illa är det som upprör mig allra mest, naturligtvis!

-Barn som växer upp i missbrukar hem, som får se sina föräldrar aspackade och nerspydda. Opålitliga, oigenkända.
-Barn som är utan föräldrar
-Barn som svälter (o här lever vi i överflöd)
-Barn som blir allvarligt sjuka
-Barn som tvingas växa upp för tidigt
-Barn som utnyttjas
-Barn som föds till hem för att det "ser bra ut" för att vara sk "statussymboler".

Kan nog göra listan lååång men allt handlar om barn. Det är det som gör mig mest upprörd, då dom far illa.
På andra plats som upprör mig kommer nog miljön..alla sopor o utsläpp :(..

Dag 21 – Ett annat ögonblick

Ett annat ögonblick som var ett ögonblick jag hade kunnat vara utan var den morgonen jag åkte in till akuten med trean då han var 1 år gammal (-08).

Han hade sovit dåligt och andats konstigt i två nätter, stötigt liksom. Jag var totalt slut. Natten innan vi åkte in dög inget. Inte bröstet, inte vatten, inte famnen, inget! Vad jag än satte fram så ville han inget ha.

Då vi kommer in till akuten blir det genast full fart. Alla läkare och sjuksköterskor dom har tillgänliga hämtas och barnläkare (snuffe) tillkallas. Plötsligt är jag med lilla trean i en "cityakuten värld".

Vi sitter i en akutsäng mitt i rummet. Han i min famn , nästan helt apatisk. Kopplad till dropp i båda armar. antibiotika hastigt påsatt då dom inte vet om det är ngt bakteriellt. Syrgas. syremätare och gud vet allt.. Jag ber dem ringa min man, jag vill inte längre vara ensam o se allt detta.

Sedan hämtas en röntgen apparat in och blodprover tas hela tiden. Tillslut konstaterar dom att han har en kraftig astma och syrestättningsförmågan är väldigt dålig.

Känns som en evighet allt detta men jag vet inte hur länge det pågår. Vi blir iaf inkörda till barn avdelningen. Dom ger honom massor med mediciner upprepade gånger men inte nöjda med hur han svarar på dessa. Snuffe säger åt mig om det inte vänder nu inom bara några minuter så blir han tvungen att söva honom och intubera och intensivvårds behandla honom :(.

Tackolov så vänder det då ,jag ber att få försöka amma honom och det fick jag och äntligen, efter över ett dygn så tog han då bröstet igen och lugnar sig och börjar andas normalare och syresättningen går upp.

Detta var ett ögonblick som förändrade vårt liv, så nära var det att det inte skulle gått bra.
Kom för sent in med honom eg, det gör jag aldrig mer, åker innan det blir så dåligt. Men min förmåga att bedömma situationen var nog just då väldigt nersatt,som snuffe sa, ingen sömn på 2 dygn och ett år innan + graviditetens minimala sömn med honom som vaknat varje timme gjorde väl sitt.

Men oj vilken ångest jag hade över det sen, att jag inte åkte in tidigare! men lätt och vara efterklok..

Dag 20 – Den här månaden

månaden som gick vet ni väl redan ni som läst här, jul, jul ,jul typ ;)...

Månaden som kommer är fylld med kalas, kalas, kalas :). Är många i vår släkt och bland våra vänner som fyller år i januari så det är kul!

Allra roligast är det att vår trea fyller fyra år den 26 januari. Han övar nu starkt på det ;). Jag har sagt att 4 åringar kan både klä på och av sig nästan alla kläder både ute o innekläder UTAN att vråla " det gååååååååååååååååår inte!" och "ajajajaj" då det krånglar..

Dag 19 – Detta ångrar jag

Ångrar...Ja vad ångrar man?

Tycker sånt är svårt, gjort är gjort liksom och man får ta konsekvenserna av det!

Men annars så ångrar jag väl många "små" saker, men som samtidigt ju format en i livet tex att jag inte koncentrerade mig mer i grundskolan, att jag inte alltid kunde hejda min nyfikenhet, att jag inte varit mer sparsam, att jag inte...

Ja, listan på sånt kan ju göras lång, den ska jag inte tråka ut er med mer.

Tycker att så länge man inte sårar människor och gör sitt bästa just då, så har man inget att ångra, bara att förbättra!

Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Vad går upp emot att fylla 18 år? Att äntligen vara "vuxen"? Jag tycker det var den bästa födelsedagen hittills ;).

Känslan att få körkort var väl då allra bäst, att först klara teorin och sedan uppkörningen och sen vara FRI att köra vart man själv ville. Det var underbart :).
Än idag tycker jag att bilen är bland det bästa man har. Vad låst man känner sig om man en dag blir utan bil...

Dag 17 – Mitt favoritminne

oj vad svårt ämne det här var..

Men väljer ett minne från min barndom då jag fick en rosa panter av min farmor. Som jag hade önskat en sån..."alla andra" hade en sån tyckte ja :)!

Känslan då jag fick den glömmer jag aldrig, man fick inte paket o presenter så ofta av min farmor vill jag minnas. Man fick (får) oftast godis, pengar, frukt eller blommor.

Dag 16 – Min första kyss

Vet ni vad :D. Det minns jag inte! Vi lekte tidigt ryska posten och jag har inget minne av varken första pussen eller kyssen :))
Trist va´?

GOD JUL på er ifall jag inte hinner in i morgon o blogga ;)

Dag 15 – Mina drömmar

Fuskar lite och skippar gårdagens som var vad jag hade på mig typ igen...
Dagens är roligare.
Rubriken tolkar jag som så att det är mina nattliga drömmar jag ska berätta om här.

Jag är en sån som alltid har drömt en hel massa och ofta återkommer vissa drömmar. Det är dem jag tänkte dra lite kort här.

Drömmer ofta att jag nästan drunknar på olika sätt. Ofta är det så att jag faller baklänges med huvudet före (?) och på det sättet tappar luften och vaknar ofta av just det. Jag drömmer också som så att jag sjunker sakta ner och ska sedan simma upp men tror hela tiden jag ska nå ytan med det gör jag aldrig tills jag till slut vaknar av att inte få luft.

En annan återkommande dröm är att jag måste ringa ambulans, brandkår eller polis och kan inte komma ihåg larm nummret och har panik och slår alla nummer jag kan och letar o letar i telefonkatalogen..

Sen är jag ofta liten igen i den tredje återkommande drömmen och leker ute där jag växte upp mina första 10 år i livet. Detta är dock oftast en trevlig dröm, tack o lov! :)

Dag 13 – Den här veckan

Den här veckan innehåller dagen som är en av de viktigaste på ett helt år, iaf för ett barn. Julafton!

Som förälder gör man ju det bästa man kan för o skapa en fin jul till sina barn så att dom kan lägga sig lyckliga i sina sängar på julaftons natten.

Själv gillar jag nog dagarna innan och dagarna efter bättre än just själva julafton, även om jag älskar maten och julklappsöppningen (för barnen).

Den här veckan består förutom av julafton av följande förmodligen:
-tandläkarbesök för lille trean,
-julfest i skolan för mannen, mig och mellan sonen,
-granklädning, (tyvärr en plastgran i år igen av allergi skäl)+ lite städning
-två träningspass för mig
Sen händer det säkert tusen saker till, men jag funderar inte så långt i förväg vad som ska hända :).

Jag hoppas innerligt att alla här får vara friska i jul,länge sen vi vart sjuka nu, det vore så skönt att slippa nu också!

Dag 12 – I min handväska

ovanligt städat idag, hopplös annars med alla kvitton som jag bara hivar in...

Dag 11 – Mina syskon

Jag har så vitt jag vet bara ett syskon *hahha*, och det är inte så bara det :)!!
Världens bästa storasyster är det! Ställer alltid upp för mig och min familj. Kan inte på något sätt komma på hur ett syskon skulle kunna vara bättre än mitt.

Hon är några år äldre än mig så under vår uppväxt hade vi inte mycket gemensamt eller utbyte på det sättet att vi kunde leka eller umgås så värst mycket. Bråkade nog en hel del ;). Men som äldre tonåringar/vuxna är det helt annorlunda :).

Sen är hon helt underbar med mina (och andras) barn, alla mina kidz har alltid tyckt mycket om henne och jag förstår dem.

Den dagen jag går tillbaka på jobb kommer hon förmodligen att finnas där också, så då får vi även jobba tillsammans!

Jag önskar alla hade så bra relationer med sina syskon som jag har med mitt.
Det är gott att veta att där finns hon alltid.

Jag hoppas också att mina barn får utbyte av sina syskon hela livet. Det är en liten sorg för mig att lilla S inte får någon syster, men man kan inte få allt :)!

KRAM <3 världens bästa syster!

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

Jag har haft mina vanliga levis jeans och en vit och röd randig lång tröja med ett glittrigt ankare på magen....
Trist...
Jag behöver nya jeans, ska försöka orka pröva några par imorgon, alla jag har är vita på knäna o nötta bakom hälen..
Men hur kul är det att pröva jeans på vintern, fullt klädd är man ju med och BÖKIGT!

Hur kommer det sig att jag aldrig har några fina kläder att ta på mig? vet ff inte vad jag ska ha på mig på julfton.. har beställt lite men få se om det hinner komma...

Dag 09 – Min tro

Tron sätts på spel då man har det jobbigt på något sätt. Även min.
Många äldre människor och sjuka blir mer aktiva i kyrkan och så då dom närmar sig slutet sas.
Jag tror att det har att göra med osäkerhet, vad händer sen, och för att försäkra sig om att man gjort allt som kan göras liksom. Jag hoppas kyrkan kan skänka trygghet för sådana som är i en svår situation.

Tycker inte det är fel att man tar till tron då det är jobbigt i livet, jag tror själv på ödet och även på ett liv efter detta. Någon/något finns där som vakar över mig som stärker mig då det verkligen behövs.

Som barn bad jag ofta till Gud, önskade en det ena, en det andra :). Idag gör jag inte det ;) men tänker ibland, vad menar "han" med det här? vad är vitsen nu?

Tror kyrkan och tron har en funktion även idag. Där är ett lugnt ställe, utan krav. Musik gör sig ju enormnt bra också i en kyrka, där har kyrkan en stor utvecklingsmöjlighet..

Jag tror också att nästan alla behöver tro något. Har svårt att förstå att man säger att man inte tror att det finns något efter detta? This is it, liksom?