Jag undrade i mitt stilla sinne igår vilken tid i livet man sedan då man är pensionär ( om man nu lever) kommer att tycka va den bästa tiden? Barndomen? Ungdomstiden?Småbarnstiden? Etc
Jag kan inte riktigt tänka mig hur det ska bli att vara just pensionär? Varför ska jag vara ledig då? Vem behöver mig hemma då?
Eg måste det vara helt bakvänt...det är ju då barnen är små o bor hemma man skulle behöva vara pensionär, iaf i en stor familj...brödet tar slut, handlandet ett evigt projekt, alla kläder som ska införskaffas, sorteras ur, tvätten(!), städningen, läkarbesöken, skjutsandet till aktiviteter, födelsedagskalas, matlagning, disk..ja ni vet!
Allt det där blir ju i mycket mindre skala då man är bara 2 vuxna?
Om det blir så lite o göra då jag blir pensionär så ska det bli underbart skönt...jag blir nog bra på det!
Håhå..ja vardagen är här, igår var ingen höjdare,bråk vid frukosten, nerspydd på jobbet, Sarah ritat med tusch på golvet hemma etc... Idag gick det lite bättre men nog är det tufft mellan varven, men mest att få ihop det hemma.
1 kommentar:
Det brukar jag också fundera på. Jag saknar redan småbarnstiden oerhört, fast har nog så bra minne (än!) att jag kommer ihåg att det var skitjobbigt vissa perioder. Särskilt den tiden mannen var utbränd, vill inte tillbaks till det kan jag säja. Det är väl så att alla perioder i livet har både sånt man kommmer att sakna coh sånt man är själaglad att slippa. Bäst att försöka njuta av den tiden som är, i den mån man hinner ;)
Skicka en kommentar