Saknad

Det finns så mycket jag vill berätta för dig..det har gått mer än ett halvår nu

Om Aron som blivit ordförande i elevrådet, bara 9 år gammal, du hade varit så stolt...
Om dina barnbarn som är så underbart fina, du hade varit så stolt...
Om kollegan som är gravid, du hade varit så glad...
Om nya crossfiten, du hade varit så intresserad...
Om lilla S som börjat skolan och är så självsäker så som du alltid berömde henne för..

Jag saknar alla stunder vi hade med samma tanke. Så ofta vi skrev/ringde på samma gång.
Jag saknar att diskutera och få råd om mina barn..
Jag saknar "skvallret" om den o den..du kunde så mycket mer än jag om folk 😉.
Jag saknar dig på jobbet vareviga dag..

Det är så mycket mer verkligt nu, du kommer inte mer, du ska aldrig mer höra på mig, jag ska aldrig mer få ha dig hos mig. Jag känner mig självisk men min saknad är så stor 😥..
Jag vet att du hatade tanken att vi skulle lida då du var borta, men jag kan inte hjälpa det, men jag gör alla dagar mitt bästa, mer kan jag inte ❤️